Ställplats på Spelmansvägen i Höör

Jag är hemma igen efter ett härligt äventyr.

Fick ett fint välkomnande av Linda och Luca, som kunnat följa mig i mobilen och stod på verandan och vinkade när jag kom hem.

Jag är helnöjd med min resa. Många fina upplevelser och nya erfarenheter.

Jag har lärt mig köra en ratt-växlad stor husbil.

Jag har fått erfarenhet av ställplats-livet och hur allt fungerar med en husbil.

Jag har lärt mig använda GPS, även om jag inte är helt överens med dess val av färdväg. Men utan den hade jag haft svårt att hitta, eftersom det är omöjligt för mig att memorera i förväg i minnet.

Jag har fått erfarenhet av att nyttja vägassistans-bolag och en bärgning av bilen.

Jag har lärt mig att man kan inte lita på gamla bilars diesel-mätare.

Jag har utmanat en del rädslor och lärt känna mig själv lite bättre.

Jag ville också utmana min diagnos, MS, att det inte får vara något som hindrar mig-rent av tvärtom, som i stället gör att jag förverkligar mina drömmar och ser till att ta vara på livet bättre.

Framför allt har jag fått mycket fina naturupplevelser. 

Tivedens Nationalpark t. ex. är den mest fina och helt orörda natur som jag någonsin upplevt.

Men också de små platserna där jag har kunnat sitta och njuta då naturens liv har kommit till mig. Fantastiska möten med naturen som jag kan bevara i minnet tack vare fotona.

Utan kameran och sällskapet av hunden hade inte resan varit densamma.

Kameran har en slags driv-kraft och jag vill dokumentera allt vackert som jag ser, för att sen kunna dela med mig av till andra.

 Nu ska jag göra bidspel av alla mina upplevelser och så hoppas jag att jag får dela dessa med någon. Det ger dubbel glädje.

Jag har också fått erfarenhet av det enkla livet med en kosthållning mestadels bestående av gröt, nudlar, pasta med makrill och knäckebröd. Då är det underbart att komma hem och få en middag med potatis och kött.

Nå, hur gick det då med experimentet: bara använda 100 kr/dag (ej diesel inräknat)?

Resultat= +17 kr Tack vare att jag sålde fotokort för 500 kr.

Nogersund och Listerhuvud naturreservat

Här i Nogersund finns en populär ställplats.

Det blev överfullt och upp emot 50 st husbilar.

Fiskehamn.

Sitta fint, när jag fick en journalist på besök.

Kvällens ljus är ljuvligt med havet bakom.

Svan-ungar.

Vi gick längs en led i Listershuvud naturreservat. Det fanns ingen runda, utan vi fick gå samma väg fram och tillbaks, ca 7-8 km. Jag såg bara två personer på hela denna sträcka och ett möte var med en sheltie (till Tussens förtjusning) med sin trevliga matte. Vi möttes dessutom en gång till på tillbakavägen, när de var på väg tillbaks.

Murgrönan klänger sig uppför träden.

Skeda strand

En fantastiskt fin ställplats vid sjön Furen.

Här andas lugn och harmoni.

Jag är inte så road av att ligga och köra långa sträckor på vägarna,

Det är naturen som lockar och de sista dagarna har jag letat efter fina ställplatser som ett mål.

Igår var det en å, idag är det en sjö och i morgon blir det ett hav,

En väldigt fin sittplats med trädet som ryggstöd.

Här njuter jag verkligen i fulla drag, blickandes ut över sjön och lyssnar till vågskvalpet.

Detta är för mig sann njutning.

Tussen har blivit lat och ligger gärna ner och dricker om det serveras.

En färggrann insekt landar på min arm och makrot kommer fram.

Har jag nu ändå det objektivet framme kan jag ju fortsätta.

Solen är på väg ner som en sista hälsning från den underbara naturen.

Detta är den finaste ställplatsen jag varit på och hit vill jag  gärna återvända.

God natt dag!

Hunneberg naturreservat och Kyrkekvarn ställplats

 Vi tar oss upp på berget, Hunneberg och blickar ut över sjön, Eldmörjan.

Jag har ingen karta och hittar ingen infoplats.

Skulle vilja veta hur lederna går, så av en händelse möter jag en kille, en av få som jag överhuvud taget ser. Han har en karta som jag kan fotografera av.

Jag inser då att det blir för långt att gå runt sjön.

Här är en sprängd kanal.

Tussen tycker att den gamla bron där borta är fin, så tycker även jag.

Kykekvarn är inte bara en ställplats, här finns campimg, stug-uthyrning, kanotuthyrning, ridning, café mm

Ån heter Tidan och bär en och annan kanot.

Hösten på ingång....

Här kan man testa ett litet äventyr.

Dagsregn och reflektion

Igår var det en fin kväll. Här är jag på Brännebacka Gård vid Grästorp.

Men idag är det bara regn, hällande regn hela dagen.

Jag stannar mest inne i husbilen och det är ingen idé att köra någonstans.

Jag kan ju ändå inte ta fram kameran.

Men det är också skönt att ta det lugnt och reflektera lite.

Jag börjar så smått att tröttna på detta livet.

Luffar-livet har blivit vardagligt och kontrasterna saknas.

Tröttnat på pasta med makrill och knäckebröd varje dag.

Tröttnat att fara på vägarna och de små vägar som GPS styr mig in på där jag måste ha full koncentration för att inte hamna utanför vägen.

De fantastiska naturupplevelser som jag redan har haft är svåra att överträffa.

Men jag har några ställe till som jag skulle vilja uppleva, innan jag ställer bilens färdriktning söderut.

Hällekis och Kinnekulle

Jag går och letar efter kullen, Kinnekulle, men den är helt intäckt av skog, så jag hittar den inte.

 Hönsäter kapell. Här går jag och är väldigt nödig..

och som av en händelse hittar jag denna dörr som anger toalett.

Här är en figur som tittar fram ur trädet.

Ställplats vid Hönsäter hamn.

Denna natt spökar det eller så är det någon ande som hemsöker oss. Exakt kl 24.00 blir Tussen väldigt orolig och vill upp i sängen till mig. Han vankar av och an, hoppar upp och ner.

Egentligen hade jag tänkt stanna en natt till och gå upp på Kinnekulle.

Men jag kommer på att jag kan ju ta bilen dit upp och slippa återvända till ställplatsen.

Utsiktstorn uppe på högkullen.

Utsikt neråt

Utsikt över Vänern.

Fagertärn och mer av Tivedens nationalpark

 Fagertärn är känd för sina röda näckrosor. Att de inte är vita beror på en mutation, en slumpartad förändring av arvsanlagen.

Efter en lång färd på slingrig grusväg rakt in i skogen dyker en kiosk upp ur ingenstans.

Den är dessutom öppen och bemannad av två gulliga tanter som säljer fika.

Gammal skog

Men näckrosorna lyser med sin frånvaro och de få som syns är alldeles för långt ut för att kunna fångas av mitt kameraobjektiv.

Det blev i alla fall en bild.

Detta är en entré till Tivedens Nationalpark som heter Vitsand.

Märklig känsla att plötsligt komma till en sandstrand där folk badar, i denna annars så vilda natur.

Vattnet skiftar i färg.

Naturen här är helt fantastisk. Dramatisk och vild, utan motstycke till något jag har sett tidigare.

Det är en mycket spännande led och man vet aldrig vad som kan dyka upp.

Det är mycket svårframkomligt, trots stigen.

Det gäller att klättra upp och ner hela tiden.

Här ska vi igenom och ner i en liten grotta.

Det är bara att följa pilen annars hade man nog aldrig kunnat tänka sig att gå där.

Här vill Tussen ha bärhjälp.

Junker jägares sten.

Ett flyttblock från istiden.