Skeda strand

En fantastiskt fin ställplats vid sjön Furen.

Här andas lugn och harmoni.

Jag är inte så road av att ligga och köra långa sträckor på vägarna,

Det är naturen som lockar och de sista dagarna har jag letat efter fina ställplatser som ett mål.

Igår var det en å, idag är det en sjö och i morgon blir det ett hav,

En väldigt fin sittplats med trädet som ryggstöd.

Här njuter jag verkligen i fulla drag, blickandes ut över sjön och lyssnar till vågskvalpet.

Detta är för mig sann njutning.

Tussen har blivit lat och ligger gärna ner och dricker om det serveras.

En färggrann insekt landar på min arm och makrot kommer fram.

Har jag nu ändå det objektivet framme kan jag ju fortsätta.

Solen är på väg ner som en sista hälsning från den underbara naturen.

Detta är den finaste ställplatsen jag varit på och hit vill jag  gärna återvända.

God natt dag!

Hunneberg naturreservat och Kyrkekvarn ställplats

 Vi tar oss upp på berget, Hunneberg och blickar ut över sjön, Eldmörjan.

Jag har ingen karta och hittar ingen infoplats.

Skulle vilja veta hur lederna går, så av en händelse möter jag en kille, en av få som jag överhuvud taget ser. Han har en karta som jag kan fotografera av.

Jag inser då att det blir för långt att gå runt sjön.

Här är en sprängd kanal.

Tussen tycker att den gamla bron där borta är fin, så tycker även jag.

Kykekvarn är inte bara en ställplats, här finns campimg, stug-uthyrning, kanotuthyrning, ridning, café mm

Ån heter Tidan och bär en och annan kanot.

Hösten på ingång....

Här kan man testa ett litet äventyr.

Dagsregn och reflektion

Igår var det en fin kväll. Här är jag på Brännebacka Gård vid Grästorp.

Men idag är det bara regn, hällande regn hela dagen.

Jag stannar mest inne i husbilen och det är ingen idé att köra någonstans.

Jag kan ju ändå inte ta fram kameran.

Men det är också skönt att ta det lugnt och reflektera lite.

Jag börjar så smått att tröttna på detta livet.

Luffar-livet har blivit vardagligt och kontrasterna saknas.

Tröttnat på pasta med makrill och knäckebröd varje dag.

Tröttnat att fara på vägarna och de små vägar som GPS styr mig in på där jag måste ha full koncentration för att inte hamna utanför vägen.

De fantastiska naturupplevelser som jag redan har haft är svåra att överträffa.

Men jag har några ställe till som jag skulle vilja uppleva, innan jag ställer bilens färdriktning söderut.

Hällekis och Kinnekulle

Jag går och letar efter kullen, Kinnekulle, men den är helt intäckt av skog, så jag hittar den inte.

 Hönsäter kapell. Här går jag och är väldigt nödig..

och som av en händelse hittar jag denna dörr som anger toalett.

Här är en figur som tittar fram ur trädet.

Ställplats vid Hönsäter hamn.

Denna natt spökar det eller så är det någon ande som hemsöker oss. Exakt kl 24.00 blir Tussen väldigt orolig och vill upp i sängen till mig. Han vankar av och an, hoppar upp och ner.

Egentligen hade jag tänkt stanna en natt till och gå upp på Kinnekulle.

Men jag kommer på att jag kan ju ta bilen dit upp och slippa återvända till ställplatsen.

Utsiktstorn uppe på högkullen.

Utsikt neråt

Utsikt över Vänern.

Fagertärn och mer av Tivedens nationalpark

 Fagertärn är känd för sina röda näckrosor. Att de inte är vita beror på en mutation, en slumpartad förändring av arvsanlagen.

Efter en lång färd på slingrig grusväg rakt in i skogen dyker en kiosk upp ur ingenstans.

Den är dessutom öppen och bemannad av två gulliga tanter som säljer fika.

Gammal skog

Men näckrosorna lyser med sin frånvaro och de få som syns är alldeles för långt ut för att kunna fångas av mitt kameraobjektiv.

Det blev i alla fall en bild.

Detta är en entré till Tivedens Nationalpark som heter Vitsand.

Märklig känsla att plötsligt komma till en sandstrand där folk badar, i denna annars så vilda natur.

Vattnet skiftar i färg.

Naturen här är helt fantastisk. Dramatisk och vild, utan motstycke till något jag har sett tidigare.

Det är en mycket spännande led och man vet aldrig vad som kan dyka upp.

Det är mycket svårframkomligt, trots stigen.

Det gäller att klättra upp och ner hela tiden.

Här ska vi igenom och ner i en liten grotta.

Det är bara att följa pilen annars hade man nog aldrig kunnat tänka sig att gå där.

Här vill Tussen ha bärhjälp.

Junker jägares sten.

Ett flyttblock från istiden.

Motorstopp och Tivedens Nationalpark

När jag kommit en bit på vägen mot Motala stannar bilen plötsligt.

Ettans växel går bra och tvåans men när jag lägger i treans börjar den hacka och tappa fart.

Jag svänger in på en liten plätt vid vägkanten och blir ståendes.

Då får jag i alla fall nytta av den vägassistentförsäkring som jag har tecknat.

Han säger att det ska komma hjälp inom en timme. Verkligheten är att efter 2 ½ timme kommer en bärgningsbil och drar upp bilen på flaket. Han tar oss till närmaste bilverkstad i Motala. Det visar sig att där är man överbelastade med jobb och har inte någon tid under dagen, kanske inte nästa dag heller. Jag lyckas få dem att göra en snabbkoll åtminstone. Nu vet jag inte om jag vill skriva mer...…

det är ytterst pinsamt - det fanns nämligen ingen diesel i tanken.

Tivedstorps vandrarhem är en samling hus som har varit en gammal by.

Väldigt pittoreskt.

Här kan jag stå på vandrarhemmets ställplats till ett bra pris, 100 kr om dagen vilket passar min budget perfekt.

En stolt hund njuter av utsikten.

Tivedens Nationalpark har en vild natur, helt opåverkad av människan.

Det är på många ställen svårt att ta sig fram, helt efter naturens egna förutsättningar.

Här har inte något modernt storskaligt skogsbruk lyckats tränga sig in

Fantastiska små sjöar.

Tussen passar på att äta lite gräs.